På många sätt är hösten den bästa tiden att åka till Rioja. Tempot är lugnt. Vädret är svalt. Och omgivningarna är fantastiskt vackra med vinstockar sprakande i gult och rött. Idag har vi besökt Sverigefavoriten El Coto, de oerhört gästfria Viña Salceda och dessutom Riojas kanske mest kände bodega rent bildmässigt: Marques de Riscal.


Tempranillo i höstskrud.


En provning av El Coto Crianza, alla årgångar från den befintliga 2007:an fram till tankprov från den ännu inte färdiga 2011. Mycket spännande.


Vinskribenter vilse i vingården.


En lätt lunch på Viña Salceda. Med vaktel...


...och skinka...


...och lite lammkotletter. Bland annat.


Klart vinbloggarna var nöjda.


Trots en liten regnskur var vi ändå tvungna att stanna upp för att beundra Marques de Riscals exteriör.

Första hela dagen är fullpackad med upplevelser. Tre bodegor, totalt skilda i stil, har vi hunnit besöka. Den moderna Altanza, den stora klassikern Federico Peternina som fräschat upp sig helt fantastiskt och så den makalösa lille vinmakaren Miguel Merino på hans småskaliga bodega med samma namn. Däremellan hann vi klämma in en sen spansk lunch med Riojadelikatesser som skinka, sparris, croquetas och grillad spädgris och lamm.

Följ gärna resan på Fredrik Schelin och Anders Öhmans bloggar också! (De är dessutom bättre fotografer).


Höstvy i Rioja från bodegas Altanza


Federico Paterninas "kapell" med årgångar ända tillbaka till sekelskiftet. Vi testade ett magiskt vitt vin från den särskilt goda årgången 1982.


Spädgrisen var uppskattad som lunch


Sverigevännen Miguel Merino, han gör bland annat ett vin tillsammans med svensken Lars Torstensson, bland sina kära vinfat.

Ikväll hänger vi på Calle Laurel, Riojas klassiska tapasgata. Champinjoner, skinka, tortilla, patatas bravas...och gettarmar. Och så självklart väldigt mycket härliga Riojaviner därtill. Det är enkelt. Det är gott. Det är Rioja.

Det är höst i Rioja och skörden är precis avslutad. Nu råder febril aktivitet på bodegorna och den stora frågan är självklart hur 2010 års årgång artar sig?

Efter att ha tagit tempen på ett flertal vinmakare i Rioja så verkar 2010 års skörd vara något riktigt extra. Det himlas med ögonen, görs tummen upp och talas om legendariska årgångar som 1964. Kort sagt, 2010 verkar bli ett alldeles fantastiskt år för Rioja.

Ännu har inte Consejo Regulador DOCa Rioja klassificerat årgången, men mycket lutar åt att den hamnar på högsta tänkbara nivå: Excellente.

Idag bestämde vi oss för att sätta oss själva på gastronomiskt prov. Inga mesiga ”vanliga” Riojarätter som lammkotletter och potatistortilla. Nej, nu ska vi gå på det riktigt unika rätterna i Rioja. Således har vi nu testat lammage, grisläpp och lammöra. Och med glädje kan jag rapportera att samtliga var välsmakande. Lammage var faktiskt en delikatess. Lammörat var intressant, men kanske ingen storartad smakupplevelse. Grisläppen föll oss också…på läppen.


Lammöra i bröd

Att skapa vin är ingen exakt egenskap. Så gott som varje vinmakare har sin egen teori om hur det bästa vinet ska göras. Idag har vi besökt tre bodegor med vitt skilda filosofier.


På Montecillo, för övrigt det första Riojavinet på Systembolaget, styr och ställer María Martínez Sierra sedan mitten av sjuttiotalet. Bland det första hon gjorde när hon började på bodegas Montecillo var att sälja iväg alla deras vingårdar. För att garantera en jämn och bra kvalitet på sina viner ser hon istället till att köpa druvor från de odlingar som hon anser vara bäst varje årgång. En svag årgång på ett ställe kan vara mycket bra på ett annat. Även inom en region som Rioja.


Helt andra tongångar är det på Riojas äldsta bodega Marqués de Riscal. Här är man övertygad om att nyckeln till succé är att äga sina egna vinodlingar. Exportchefen José Luis Muguiro förklarade att Riscal också nyligen ökat sitt vingårdsägande genom att köpa upp gamla vingårdar (samt varumärket) av Marqués de Arienzo.


Slutligen träffade vi chefsvinmakaren Simón Arina Robles på Baigorri. De äger delvis sina vinodlingar, men köper också in från noga utvalda odlare. Men det största jobbet görs i bodegan där de har den tämligen unika övertygelsen att vin ska skapas enbart med hjälp av gravitationen. Därför är bodegan byggd 32 meter rakt ner i marken så att vinet kan färdas nedåt genom sina olika tillverkningsfaser.

Remirez de Ganuza är en unik bodega, och deras viner är lika unika. Vinmakaren Fernando Remirez de Ganuza tänker alltid ett steg längre. Exempelvis är han den hittills enda vinmakaren i Rioja som skiljer på druvklasen olika delar. Den undre delen av klasen blir till enklare, kolsyrejästa viner och den övre blir till finare Reservas, Gran Reservas och prestigevinet Trasnocho.


Trasnocho skapas med patenterad metod. En stor vattenfylld ballong pressar varsamt sönder druvorna, något som nu fler Riojabodegor börjar snegla på att ta efter.

Rioja har nästan 20 000 vinbönder, och många av dem väljer att gå ihop i kooperativ där de slår samman sina skördar för att göra vin. Att som vinmakare då ta så vitt skilda druvor från olika ställen och försöka skapa ett bra vin är inte det lättaste. Men det är just det Maria Martinez Marin på kooperativet Patrocinio lyckas med. Det är kanske inte de mest prestigefyllda vinerna i Rioja, men de är genomgående välgjorda och anpassade för att drickas under lättsamma former.


Maria Martinez Marin, en av många kvinnliga vinmakare i Rioja.


För att hålla koll på alla sina vinodlare har Patrocinio ett avancerat datasystem.

Marqués de Riscal är en av Riojas äldsta bodegor och grundades redan 1858. Idag är det Riojas mest fotograferade bodega efter att de lät legenden Frank Gehry stå för desigen när de byggde om kring 2000. Blandningen av traditionellt och innovativt är på många sätt talande för Rioja.

Vårt besök bjuder på ett besök i den uråldriga källaren med viner från 1800-talet men även en elegant lunch på hotellets restaurang.


Så här glad blir man av att besöka Rioja.


En flaska från 1870 i Marqués de Riscals källare. Men den är inte äldst, de har även kvar flaskor från 1963.

Finca Allende är en modern Riojabodega av toppkvalitet. Alla viner skapas med öm hand av vinmakaren Miguel Angel di Gregorio. Både den enklare serien viner under namnet Finca Nuevo och prestigevinerna Aurus och Calvario är av fantastiskt kvalitet. Dessutom är bodegan snygg i sig och inredd med, som vår värdinna Nathalie uttrycker det: ”mostly furniture from the Swedish designer Mr. Ikea.”

Kött är något man inte skämtar om i Rioja. Hög kvalitet på råvarorna och omsorgsfull tillagning är en självklarhet. Vårt besök på Asador Herventia blir mycket riktigt en köttfest med spädgris på menyn.


Är det något sommelierer tycker om, så är det att läsa vinlistor.

Ramon Bilbao är en bodega med gamla anor som genom flera ägarbyten också har förändrats i stil. Idag kallar de sig en moderniserad, klassisk bodega.

Vi tas emot av en man vid namn Luis Miguel, en spanjor som levt fjorton år i Australien och talar med en sjungande Aussie-dialekt. Och tala gillar han, det är knappt han kan hejda sig när han under vårt besök försöker få in allt han vill berätta om sin kära bodega.


Det serverades även lunch på bodegan där vi kunde diskutera det moderna och klassiska Rioja, satsningen på nya gröna druvor och samtidigt njuta av kulinariska Riojaklassiker som Patatas Riojanas.

En av de mest kända, och första, moderna Riojabodegorna är Roda. De gör bara röda viner av hög kvalitet och idag erbjuder de fyra olika viner: Roda Reserva, Roda I Reserva, nykomlingen Sela och så prestigevinet Cirsion.

Prestigevinet Cirsion får sommeliererna i sällskapet att gå i spinn. "Det smakar mörker" uttrycker någon sig och syftar på den kompakta smaken av mörka bär och lakrits.


Det är alltid svårt att lämna Roda utan att ta med sig något. Varför inte en jätteflaska som rymmer sex liter? När man väl är här så är det ju bara att passa på.

Det finns få saker som går upp emot att anlända till Riojas huvudstad Logroño, slänga in sin väska på hotellrummet och sedan direkt ge sig ut i vimlet på tapasgatan Calle Laurel. Efter flygresan och efterföljande bilfärd genom Sierra Cantabria är det fantastiskt skönt att bara gå ut på gatan, beställa en enkel tapa och ta ett glas vin.

Här finns inget behov av att sitta ner och beställa vid bord eller läsa menyer. Det är bara att tränga sig fram och beställa husets specialitet. Inom någon minut har man en fantastisk munsbit framför sig. Det kan vara champinjoner i vitlök, ett fat pata negra eller en tallrik med små utsökta grillade köttbitar. Efter att ha smaskat i sig biten är det bara att ge sig iväg till nästa ställe. Du fortsätter tills du är mätt...och kanske lite till.


Vinnarna från Rioja Sommelier Award: Camilla Hansson, Fredrik Lundgren och Kalle Kahn diskuterar en tapas förträfflighet med sin resekamrat Kajsa Bergqvist.

Kalle och Kajsa på väg in på ännu ett tapasställe på Calle Laurel.

Kvällens middag serveras på en restaurang vid namn La Galeria i Logroño. Det är en lite mer modernt inriktad restaurang, eller snarare så försöker de uppdatera klassiska Riojarätter och servera dem i modern tappning. Som exempel får vi som en av många förrätter en av de mest klassiska Riojarätterna, Patatas Riojanas – en mustig gryta med potatis och chorizo. Fast på La Galeria får man den i puréform i ett snappsglas.



När alla förrätter är undanstökade uppstår ett problem. På alla måltider tidigare har vi aldrig behövt välja utan vi har blivit serverade en noga utvald meny. Plötsligt ska vi välja både varmrätt och efterrätt själva. Stor osäkerhet sprider sig innan vi alla beställer olika saker. När maten väl kommer in sneglar vi alla på bordsgrannarnas mat. Lösningen är självklar, vi börjar skicka runt våra tallrikar med allt från grillat lamm till lättstekt anklever så att alla får chansen att prova allt som erbjuds. Likadant gör vi med efterrätten och det är bara att konstatera att delad glädje verkligen är dubbel glädje.

Vi besöker två bodegor idag. Baigorri och Olarra. Den första är en tio år gammal bodega, den andra en klassisk Riojabodega med anor långt tillbaka i tiden. Baigorri är fortfarande en liten bodega med en produktion omkring 700 000 liter och Olarra kan producera miljontals liter vin varje år. Det är verkligen Rioja i ett nötskal, alla sorters bodegor får plats här och alla bidrar med sin vision av Riojavin.



Baigorri är ett litet arkitektoniskt underverk där hela bodegan är byggd för att uppfylla vinmakarens filosofi. Den viktigaste är att kanske att vinet aldrig ska pumpas omkring utan enbart tillverkas genom gravitation. Därför är också bodegan mer än trettio meter djup. Förutom fantastiska viner bjuds vi också på en mycket välsmakande lunch med utsikt över hela Rioja Alavesa.



Bodegas Olarra var oerhört stort i Sverige på 70-talet, men på senare år har vi inte hört mycket ifrån dem. Men det betyder inte att de är försvunna, de är tvärtom oerhört aktiva och utvecklar sina viner hela tiden. Efter att vi glatt provat deras nya prestigeviner i modern stil plockar de fram en flaska för att visa sitt ursprung: en Olarra Gran Reserva från 1973. Och den hade verkligen åldrats med yttersta värdighet.

Rioja är en vinregion i första hand, men det är också ett gastronomiskt distrikt med många utsökta egna produkter och råvaror. Bland annat tillverkas mycket lufttorkad skinka och olika korvar här. Och det är just en sådan producent vi besökt idag.

Den spanska lufttorkade skinkan är kanske inte lika välkänd som den italienska, men enligt många är den överlägsen i kvalitet. På Hijos de José Martinez Somalo står vi med gapande munnar inför överflödet av skinkor som hänger på lagring. De levererar årligen över 300 000 skinkor till sina kunder (det räcker så att varje person i Rioja får mer än en skinka var). När den sjunde eller åttonde dörren öppnas och avslöjar ännu mer skinka kan vi inte riktigt greppa omfånget längre. Vi konstaterar att det är löjligt att vi köper små, dyra paket med 5-6 skivor i butiken, medan man här nere har en hel skinka stående hemma till vardags.

I Rioja äter man kött. Och man kan det här med kött. För kvällens middag tar vi oss till en av Riojas bästa ”asados” – en grillrestaurang vid namn Egües. Den engagerade kocken undrar om vi vill ha fisk eller kött. En talande tystnad sprider sig innan alla utbrister: Kött! Vi inleder med blandade tapas som förrätt innan kvällen höjdpunkt dukas fram. Nötkött grillat till absolut perfektion, så mört att det nästan smälter i munnen.





Efter köttfrosseriet sitter alla runt bordet och pustar ut, sanslöst mätta. Men nog finns det lite plats kvar i magen för plötsligt kommer den oundvikliga frågan: ”Vem vill gnaga på benet?”

Vi kryssar omkring i Rioja och börjar med att besöka bodegas Navajas som erbjuder en grundlektion i klassisk Rioja. Från de enklaste vita vinerna från förra året till de vällagrade och silkiga Gran Reserva-vinerna med många år på nacken. Därefter tar vi oss till restaurangen Venta di Moncalvillo där vi förutom en högklassig lunch får prova på flera sorters olivolja från Rioja.



Vi hamnar även i den södra delen Rioja Baja, där Sverigekändisen Baron de Ley huserar. Här smakar vi oss igenom förra årets skörd, direkt ur vintankarna. Det är självklart unga viner fortfarande, men de olika druvsorterna visar redan upp stor variation och potential. Vi passar även på att prova hela sortimentet från Baron de Ley, bland annat ett vin där de lyckats få in alla de sju klassiska druvorna i Rioja: Tempranillo, Garnacha, Graciano, Mazuelo, Viura, Malvasia och Garnacha Blanca.



Vi rullar hemåt till hotellet nöjda och lite trötta. Från baksätet på minibussen hör jag en medresenär andas ut och säga: ”Ja, nu mår man ganska bra”.