Våren har precis kommit till Rioja. För bara några dagar sedan var det kyligt och grått. Nu har landskapet exploderat i grönska och solen steker från en klarblå himmel.

Vi börjar dagen med att besöka Logroños matmarknad där man kan hitta alla fantastiska korvar och skinkor som Spanien är kända för. Dessutom är det säsong för sparris just nu och stora buntar med de stora, vita sparrisarna ligger uppradade. Vi hamnar i klorna på en mycket driftig försäljare och vi går därifrån med både chorizo och fårost i påsarna.

Jag befinner mig i Rioja. I fyra dagar ska regionen få visa upp sig på bästa vis både ur mat och vinsynpunkt. När man landat i Bilbao, åkt den slingrande vägen genom det dramatiska landskapet och landat i Riojas huvudstad Logroño så kurrar magen ordentligt. Då är det skönt att ge sig ut på den nästintill legendariska tapasgatan Calle Laurel.

Det bästa med tapaskulturen är att det är oerhört avslappnat och opretentiöst. Och i Rioja krånglar man inte till det. Varje liten bar på Calle Laurel har sin specialitet som de genom många år förfinat till perfektion. Det är sagolika vitlökschampinjoner, läckra korvar, små mackor med enkla pålägg och så den alltid lika fantastiska skinkan. Allt sköljs ner med små glas av enklare viner, gärna lätt kylda och helt perfekt för tillfället.

Gång på gång utbrister mina medresenärer mellan tuggorna: ”Så enkelt, och så gott!”. Och det är vad det handlar om; bra råvaror och inget krångel.

/Tomas

Så var detta Riojaäventyr slut. Som alltid är det ett späckat schema, spännande bodegor i olika stilar, fantastiska vyer och sanslösa mängder mat. Man brukar säga att man är ”mat-laggad” när man kommer hem från Rioja. I fyra dagar kretsar allt kring mat och vin så när man kommer hem är det en chock att återgå till normala matvanor. Fast efter köttexcesserna ser jag nog nu mest fram emot att äta sallad i ett par dagar…

Vår sista dag i Rioja innebar en resa i sydöstlig riktning mot Rioja Baja. Redan klockan åtta hade vi checkat ut från hotell Husa på Gran Via i Logroño och påbörjat vår färd mot Bodegas Rioja Vega. Det är en bodega med en över hundraårig historia som på senare år arbetat med att föryngra både vinerna och sin bodega. Efter en mycket pedagogisk tur genom den rakt igenom fräscha bodegan provade vi oss igenom alla viner. Provningen blev dock lite stressad då vi var tvungen att rusa för att hinna iväg till vårt sista besök.


Vår guide på Rioja Vega visar skillnaden i olika rostningsgrader på faten och hur det påverkar smaken på vinet.

Långt ner i Rioja Baja, nära gränsen till Navarra, ligger staden Aldeanueva de Ebro. Där huserar kooperativet Viñedos de Aldeanueva – en sammanslutning av vinodlare som tillsammans gör ett vin. Här skapas Sverigebekantingen Azabache, på systembolaget hittar du deras ekologiska Crianza, deras Reserva och även deras rosévin. Just när vi anlände hade skörden satt igång i vineriet. Baja skördar alltid långt före bodegorna i Alta och Alavesa, beroende på det mycket varmare klimatet. Så det var en stressig tid på bodegan, druvorna strömmade in och journalister och andra intresserade hörde av sig hela tiden och ville veta mer om hur skördestarten tedde sig.


Provning på Viñedos de Aldeanueva. Efter lite inventering av bagaget visade det sig att några flaskor av det Gracianodominerade vinet Culto kunde få följa med till Sverige.

Via Bilbao och Düsseldorf tog vi oss hem och nu återstår bara att tacka alla glada reskamrater. Trevligt har det varit och det är alltid lika roligt att få visa upp Rioja för de sommelierer som lagt ner så mycket tid på att studera distriktet. En välförtjänt vinst i Rioja Sommelier Award gav en välförtjänt resa, och nu önskar vi Erika, Oskar och Carin lycka till med den fortsatta karriären. Tack självklart också till Michel som förgyllde resan med sitt otroligt stora kunnande.


En snabb avslutningsmiddag med nöjda resenärer på flygplatsen i Bilbao.


Imorgon är det dags för FineWine tasting i Stockholm där Rioja är huvudsponsor. Så det blir kanske lite vinprovning för mig då också…
/Tomas

Kvällens middag gick i samma tecken som gårdagen. Vi hamnade på Taverna de Heredias, en enkel restaurang med fantastiska råvaror. Vi guidades av José Luis Benítez, generaldirektör för Riojas exportråd. Han frågade oss om vad vi ville ha. ”Deras specialitet” svarade vi. Nu visade det sig att restaurangens specialitet var i princip allt de hade, "de är bra på allt" som José Luis sa. Det rör sig alltså inte om någon komplicerad meny utan raka, enkla rätter lagade med kärlek. Exempelvis fick vi som förrätt en skål tomater med olivolja. Och det var med tårade ögon vi högg in på de söta, röda smakbomberna. Fantastiskt.

Självklart fick vi även här vår beskärda del av kött. Fantastiskt mört och så, så gott. Till maten drack vi fyra viner som var väldigt olika sinsemellan, men alla mycket välgjorda och goda. Vi började med det unika vita vinet Viña Tondonia Reserva 1990. Ett vin i en stil bara görs på bodegan Lopez de Heredia. De lagrar sina vita viner (och även de röda) längre än någon annan och får på så sätt ett vin som inte smakar som något annat. Spännande och kul.

Vi fortsatte med att jämföra det supermoderna vinet Roda I och det klassiska Prado Enea Gran Reserva från bodegas Muga. Sedan la vi oss mittemellan med familjen Egurens San Vicente. Alla tre vinerna är högklassiga, men på helt olika sätt.

Efter en avslutning med fattiga riddare, kaffe och en skvätt Orujo (Spaniens svar på Grappa) gick vi återigen mätta hem genom den ljumma Logroñonatten.



Läs också Michel Jamais syn på besöket.

Vi anlände till bodegas Ramon Bilbao strax före klockan fem. Vi möttes av en gråhårig herre med glad uppsyn. När han började prata var det inte den vanliga engelskan med tydlig spansk brytning utan en sjungande australiensk dialekt. Det visade sig att señor Luis Miguel Soler var halvaustraliensare och hade bott fjorton år ”down under”. Nu är han ansvarig för Ramon Bilbao som är en del av det stora familjeföretaget Zamora.

Vi visades runt i en mycket moderniserad bodega. Ramon Bilbao har tidigare varit en mycket klassisk bodega, men sedan familjen Zamora köpte anläggningen har de satsat hårt på att utveckla vinerna och även bodegan.

Provningen blev en mycket intressant upplevelse. Ramon Bilbao har viner i de klassiska beteckningarna Crianza, Reserva och Gran Reserva. I Sverige finns dels Ramon Bilbao Crianza, men också ett specialvin enbart för den svenska markanden som heter Finca Valpierre. Vinerna har en tydlig smak av den klassiska Riojastilen, men med en till dimension som drar kraftigt åt det moderna hållet med mycket frukt. Den Gran Reserva från 2001 som vi testade är troligtvis den mest vitala och fruktiga som går att uppbringa i Rioja. Provningen avslutades med Ramon Bilbaos flaggskepp Mirto, ett riktigt kraftpaket till vin som fick några av sommeliererna att gå i spinn.

Dagens andra besök gick till Finca Valpiedra. En ganska ung bodega som tillhör familjen Martinez Bujanda och har sprungit ur den äldre och i Sverige välkända bodegan Conde de Valdemar. Finca Valpiedra bestod ursprungligen bara av steniga vinodlingar (Valpiedra betyder också "den steniga dalen) som levererade druvor för att göra Conde de Valdemar-viner. Men kvaliteten på druvorna var så hög så det bestämdes att de skulle användas för att göra ett eget vin, med enbart druvor från Finca Valpiedras vinstockar.

Idag är Finca Valpiedra en fräsch och modern bodega som gör två mycket intressanta viner. Finca Valpiedra och även Cantos de Valpiedra. Båda vinerna är typiska exempel på moderna Riojaviner. Väldigt fruktdrivna och gjorde på druvor från en och samma vingård.


Bland Finca Valpiedras vintunnor råder en nästan kyrklig stämning.


Marta Martinez Bujanda kommer från en släkt med långa anor inom vinbranschen. Hon guidade oss runt i vinodlingarna och bodegan. Dagens största överraskning var troligtvis att det gamla hårdrocksbandet Manowar nyligen besökt bodegan och signerat ett par flaskor. Att hårdrockare är vinkonnässörer var något nytt.



Därefter bjöds vi på en magnifik fyrarätterslunch med tillhörande viner. Efter bland annat en tallrik blandade grönsaker och en väl tilltagen bit lamm satt vi mycket mätta och belåtna kvar vid bordet, njöt av utsikten mot Sierra Cantabria och smuttade på de olika vinerna. Till slut var det dock dags att röra på sig så vi gick ut i den gassande solen och styrde kosan mot nästa besök.


Finca Valpiedra ligger mycket vackert precis bredvid Riojas stora flod Rio Ebro.

Den tredje dagen i Rioja inleddes med ett besök på den klassiska Riojabodegan Corral som gör vinet Don Jacobo. Det är den bodega som ligger absolut närmast den legendariska pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Klockan var knappt nio, solen hade precis börjat kasta sina strålar över La Rioja, och pilgrimsleden var redan välbefolkad. Gammal som ung, alla slags människor vandrar varje år denna pilgrimsled för att finna själslig ro. Med ett glatt "Buen Camino!" hälsade vi pilgrimerna när de passerade oss.



Själva gick vi istället in i bodegan för att prova viner. Don Jacobo är försvarare av den klassiska Riojastilen. Vinmakaren Fransisco Javier Martínez förklarade hur han ville bevara den stilen på vinerna som druckits i flera generationer i Rioja. Don Jacobo håller fast vid användandet av amerikanska fat och vinerna lagras länge, vilket ger den typiska Riojasmaken som är rund, mjuk och vaniljig. På senare år har även Don Jacobo börjat experimentera med ett ekologiskt vin som de nu testar på marknaden.

Efter provningen fick vi möjlighet att åka upp på deras högst belägna vinodling i Rioja Alta. Där njöt vi av utsikten över Rioja samtidigt som vi smakade på Tempranillodruvor direkt från vinstocken.

I Rioja kan man sitt kött. Här kretsar den mesta matlagningen kring just proteindelen av tallriksmodellen. Kolhydraterna får stå tillbaka när Riojas kockar bjuder på de läckraste köttbitarna man kan tänka sig.

Ikväll åt vi på Asador Egües, ett slags steakhouse i spansk tappning. Kocken står mitt i restaurangen med flera grillar igång och en sanslös massa kött som steks till perfektion. Vi började dock med lite blandade smårätter. Bara Riojaklassiker: skinka, paprika, små chilifrukter och helt fantastiskt smakrika tomater. De torra, träiga tomaterna man hittar på snabbköpet i Sverige kändes långt borta.

Allt detta serveras så naturligt som möjligt, bara lite olja och salt för att höja smakerna. För det är ju så, har man riktigt bra råvaror behöver man sällan krångla till det speciellt mycket. Detta synsätt är återkommande i Riojas matlagning.

Efter förrätterna serverades äntligen det vi kom hit för, köttet. Och vilket kött... Hela tallrikar med nötkött så mört att det nästan smälter i munnen. Detta ackompanjerades endast av lite grillade paprikor, några salladsblad och så mild, nästan söt lök. Det här är himmelriket för en köttälskare.



Läs också om besöket på Michel Jamais blogg - Cafe Rotsunda

Sista anhalten för dagen blev Bodegas Luis Cañas. En bodega fullkomligt besatt av kvalitet. Deras filosofi, som präntas in i alla arbetare av den mycket raske 82-årige grundaren Luis Cañas, är att vinet till stor del skapas på vinodlingarna. Får de inte toppkvalitet på sina druvor säljer de dem hellre vidare i bulk än riskerar att göra ett vin som de inte är fullkomligt nöjda med.

Resultatet blir också fantastiska viner, om än i små mängder vissa år. Detta är en typiskt modern bodega i Rioja. De satsar på hård selektering av druvorna, de äger sina egna vinodlingar, de låter vinet lagras på franska ekfat och vinerna är väldigt fruktdrivna.

Den entusiastiske marknadschefen José Miguel Zubia guidade oss igenom vinerna som höll en mycket jämn och hög kvalitet. Diskussionen efter provning gällde huruvida det var prestigevinet Hiru eller det rena Gracianovinet Amaren som var provningens höjdpunkt.


Luis Cañas, 82 år ung, jobbar fortfarande varje dag i sin vingård.



Koncentration vid provningen.

Efter El Coto slussades vi vidare av vår förträfflige taxichaufför till Bodegas Casa Primicia i Rioja Alavesa. Ett familjeföretag som värnar mycket om sin och även staden Laguardias historia. Vi började med att åka upp bland deras vinodlingar där de har ett litet besökshus med en fullkomligt häpnadsväckande utsikt över Rioja och bergen Sierra Cantabria.

På schemat stod lunch och uppe bland vinstockarna bjöds vi på Riojaläckerheter som sparris, chrorizo och pata negra. Dock visade det sig att detta inte var den utlovade lunchen utan mer ett mellanmål, men mer om det senare.

När vi lämnat vinplantagen och anlänt till Casa Primicia som ligger inne i staden Laguardia provade vi oss igenom deras olika viner. Bland annat en spännande satsning på serie endruveviner med Riojas klassiska röda druvor: Tempranillo, Garnacha, Graciano och Mazuelo.

Därefter dukades den riktiga lunchen upp, vi som trodde att vi fått tillräckligt tidigare. Vi bjöds på den klassiska Riojarätten Patatas Riojanas, vilket är en gryta med chorizo, potatis och paprika. Detta följdes av en mycket god köttgryta på oxkind och allt avslutades med en matig ostkaka.

Nu började sommeliererna se febrigt mätta ut och vi tog en promenad genom Laguardias medeltidsgator på väg mot nästa bodega.


Oskar inspekterar Primicias druvor.



Patatas Riojanas - husmanskost på spanskt vis

Idag började vinprovningarna. Vi ska hinna med åtta bodegor innan vi far hem på onsdag. Dagen inleddes med ett besök på kontrollorganet Consejo Reguladors kontor i Logroño. Vi hälsades välkommen till Rioja av generalsekreteraren José Luis Lapuente Sánchez och sedan bar det av mot den bodega som producerar svenska folkets favorit-Rioja: El Coto.

Bodegas El Coto är en stor anläggning. Men det krävs då spanjorerna är precis lika tokiga i El Coto som svenskarna. El Coto Crianza är det näst mest köpta vinet i Spanien, och det är det mest sålda Riojavinet på Systembolaget. Trots sin storlek arbetar El Coto som ett familjeföretag och de försöker alltid att utveckla sig. Vinerna förbättras hela tiden och en ny vinmakare har sedan 2007 ändrat på mycket hos El Coto.

I deras nybyggda provningshus fick vi smaka oss igenom El Cotos olika viner och vi fick även möjlighet att prova deras egengjorda charkuterier. Ett vin som stack fram som en potentiell storsäljare var deras rosévin, El Coto Rosado 2008. Fräscht, friskt och lättdrucket utan att vara så sött som många andra roséviner ibland är. Hamnar det på Systembolaget kommer det att bli nästa års stora sommarhit.


Carin och Erica testar sig igenom El Cotos sortiment.

Jag befinner mig i Rioja. Med mig har jag vinnarna av Rioja Sommelier Award 2009, ett glatt gäng från sommelierskolan Gustibus i Malmö; Carin Simonson, Erica Sattler och Oskar Andreasson. Dessutom, som ciceron, har vi med oss Michel Jamais, välkänd sommelier, vinjournalist och föreläsare.

Vi anlände till Riojas huvudstad Logroño via Bilbao och en bilresa på ungefär en och en halv timme. Att passera genom Sierra Cantabria och helt plötsligt se sig själv omringad av vinodlingar är alltid lika speciellt.

När vi borstat av oss resdammet tog vi sikte på den stora tapasgatan i Logroño, Calle Laurel. Här njuter man av Riojas specialiteter avslappnat och prestigelöst. Du går till ett ställe, köper en liten tapa, tar ett glas enkelt rödvin, inmundigar detta och går sedan raskt vidare till nästa ställe.

Varje matställe är i princip "ett hål i väggen" och deras meny består ofta av endast en specialrätt som är det enda de gör. Vi hann med att passera ett antal små hak och vi avnjöt bland annat champinjoner i vitlök, grillad macka med pata negra och ost, friterad bläckfisk och självklart också Riojas paradrätt: grillade lammkotletter.

Allt så enkelt och så gott.
/Tomas


Champinjoner med vitlök, olivolja och räkor. Enkelt, och vansinnigt gott.