Ända sedan han tog över Vin & Sprits vingård Domaine Rabiega har Lars Torstenson varit Sveriges främsta vinmakare. Sedan länge har han ett gott öga till Rioja och numer har han även ett finger med i vinerna från de evige kompanjonerna Miguel Merino och hans son med samma namn.
 
Hur hamnade du i Rioja?
När jag började på Rabiega så fick jag chansen att lära mig vinmakeriet av de bästa. Jag åkte omkring och besökte många olika vinmakare. Miguel Merino var värd för ett besök i Navarra och Rioja. Vi blev omedelbart vänner och vi har hållit kontakten genom åren och jag har funnits med på ett hörn ända sedan han startade sin egen bodega i början av 90-talet.

Och sedan började ni göra vin ihop också?
Ja, vi pratade ju alltid om vin och hur man kan göra på olika sätt. Vi bestämde att vi ville testa att göra ett unikt vin från Rioja. Så 2005 föddes idén om ett vin på 100 procent Mazuelo från en liten vingård vars ägare Miguel kände väl. Det här vinet, Mazuelo de la Quinta Cruz, blev väldigt speciellt men det kräver några års lagring för att komma till sin rätt.

Nu lanseras ett till vin signerat Torstenson/Merino, Leon Dormido, vad kan du säga om det?
Det är ett vin som jag varit med och gjort tillsammans med Miguel Merino Navajas, sonen alltså. Man kan säga att det är ett ”nyklassiskt” vin från Rioja. Alla druvor kommer från en liten vingård i Briones och Miguel Merino Navajas är verkligen terroir-besatt. Vinet är en smältdegel av gammalt och nytt och det maxar Riojastruktur och komplexitet.

Vad tycker du om Rioja idag och valet mellan modern och klassisk stil?
Jag hoppas, och tror inte, att Rioja kommer att överge sin unika stil. Det vore väldigt tråkigt om alla går över till power-viner som skulle kunna komma varifrån som helst. Men den trenden var välbehövlig då det skakade om vinbranschen i Rioja för tio-femton år sedan. Idag är vinerna från Rioja bättre än någonsin.

Hur ser framtiden ut för Rioja?
Jag tror att framtiden är nyklassisk där vinmakarna kommer arbeta med att utveckla sin unika stil genom att bli bättre på allt. Det handlar om allt ifrån arbetet i vingården till valet av fat. Men vi vet ju att Rioja redan är oerhört bra och klarar sig över tid. Testa att dra fram en flaska från 1964, fantastiskt.


Leon Dormido på Systembolaget

Vinmakarna i Rioja har anat att en stor årgång varit på gång, men knappt vågat hoppas på en upprepning av succén från 2010. Nu verkar det som att 2011 kan bli ännu bättre. Året präglades av perfekta förhållanden under hela växtperioden med bara en kort torrperiod i några områden av Rioja. Druvorna har hållit fantastisk kvalitet och vinerna är redan nu väldigt lovande med bra struktur och färg.

Riojas kvalitetssäkring är unik i Spanien och innebär att varje vintank i varje vinhus provtas. Då Rioja producerade 277 miljoner liter vin förra året kräver det en stor process. Riojas kontrollorgan Consejo Regulador har de senare åren skärpt sina kvalitetskrav vilket också har inneburit en ökad kvalitet på vinerna. I år förkastades bara 0,7 procent av skörden på grund av undermålig kvalitet. En siffra som dessutom sjunker för varje år.

Vinerna från den utmärkta årgången kommer att dyka upp i Sverige under året som vita och roséviner. Men för de lagrade vinerna i Crianza- Reserva och Gran Reserva-kvalitet måste Riojaälskarna vänta ytterligare några år.

Så här kunde en monter se ut.

Restaurangen på Dinastia Vivanco hade Tapas som verkligen tilltalade oss. Det var färska råvaror och kändes fräscht.

Dinastia Vivanco

När vi steg utanför Dinastia Vivanco så möttes vid av denna vy, helt underbart fint!

På restaurangen tjuvkikade vi på vad det var grannarna åt och tyckte att paret bredvid såg ut att äta någonting gott. På avstånd såg det ut som tomat och mozarella men ack som vi bedrog oss. När tallriken kom in var det sugproppar från en bläckfisk som låg i någon konstig sås, mindre gott!

Vintunnor på Dinastia Vivanco.

Vi var på ett museum som tillhör Dinastia Vivanco och bland annat fanns det montrar med mängder av vinöppnare. Det var öppnare som var gjorda som gubbar, nakna kvinnor, djur eller bilar. Ett par montrar innehöll även öppnare som var gjorde som smycken, exempelvis så fanns det någon som man kunde ha som ett halsband. Häftigt!

På Logronos gator var det hela tiden proppfullt med människor. Det som var den gemensamma nämnaren överallt var mat och dryck, i varenda hörna stod folk och åt tapas och drack vin. Stämningen var god.

Då matsedeln var på spanska så visste vi inte vad det var vi beställde. Vi trodde dock att det var hela måltider som stod på matsedeln och beställde därför varsin rätt. Så var dock inte fallet utan det vi fick in var ett fat med räkor och ett fat med musslor vilket inte gjorde oss särskilt mätta. Men gott var det!

Under resan hann vi besöka tre vingårdar; Darien, Dinastia Vivanco och Marqués de Riscal. Den sistnämna vingården bjöd på ett vitt vin med smak av fläder och ett lagom kraftfullt rödvin som hade en mjuk och god eftersmak, dessa viner blev våra favoriter under resan.

Efter en lång dag ombord på ett flygplan så var det härligt att mötas av denna syn. Bilden föreställer Marques de Riscals huvudbyggnad.

På många sätt är hösten den bästa tiden att åka till Rioja. Tempot är lugnt. Vädret är svalt. Och omgivningarna är fantastiskt vackra med vinstockar sprakande i gult och rött. Idag har vi besökt Sverigefavoriten El Coto, de oerhört gästfria Viña Salceda och dessutom Riojas kanske mest kände bodega rent bildmässigt: Marques de Riscal.


Tempranillo i höstskrud.


En provning av El Coto Crianza, alla årgångar från den befintliga 2007:an fram till tankprov från den ännu inte färdiga 2011. Mycket spännande.


Vinskribenter vilse i vingården.


En lätt lunch på Viña Salceda. Med vaktel...


...och skinka...


...och lite lammkotletter. Bland annat.


Klart vinbloggarna var nöjda.


Trots en liten regnskur var vi ändå tvungna att stanna upp för att beundra Marques de Riscals exteriör.

Första hela dagen är fullpackad med upplevelser. Tre bodegor, totalt skilda i stil, har vi hunnit besöka. Den moderna Altanza, den stora klassikern Federico Peternina som fräschat upp sig helt fantastiskt och så den makalösa lille vinmakaren Miguel Merino på hans småskaliga bodega med samma namn. Däremellan hann vi klämma in en sen spansk lunch med Riojadelikatesser som skinka, sparris, croquetas och grillad spädgris och lamm.

Följ gärna resan på Fredrik Schelin och Anders Öhmans bloggar också! (De är dessutom bättre fotografer).


Höstvy i Rioja från bodegas Altanza


Federico Paterninas "kapell" med årgångar ända tillbaka till sekelskiftet. Vi testade ett magiskt vitt vin från den särskilt goda årgången 1982.


Spädgrisen var uppskattad som lunch


Sverigevännen Miguel Merino, han gör bland annat ett vin tillsammans med svensken Lars Torstensson, bland sina kära vinfat.

Ikväll hänger vi på Calle Laurel, Riojas klassiska tapasgata. Champinjoner, skinka, tortilla, patatas bravas...och gettarmar. Och så självklart väldigt mycket härliga Riojaviner därtill. Det är enkelt. Det är gott. Det är Rioja.