Så här kunde en monter se ut.

Restaurangen på Dinastia Vivanco hade Tapas som verkligen tilltalade oss. Det var färska råvaror och kändes fräscht.

Dinastia Vivanco

När vi steg utanför Dinastia Vivanco så möttes vid av denna vy, helt underbart fint!

På restaurangen tjuvkikade vi på vad det var grannarna åt och tyckte att paret bredvid såg ut att äta någonting gott. På avstånd såg det ut som tomat och mozarella men ack som vi bedrog oss. När tallriken kom in var det sugproppar från en bläckfisk som låg i någon konstig sås, mindre gott!

Vintunnor på Dinastia Vivanco.

Vi var på ett museum som tillhör Dinastia Vivanco och bland annat fanns det montrar med mängder av vinöppnare. Det var öppnare som var gjorda som gubbar, nakna kvinnor, djur eller bilar. Ett par montrar innehöll även öppnare som var gjorde som smycken, exempelvis så fanns det någon som man kunde ha som ett halsband. Häftigt!

På Logronos gator var det hela tiden proppfullt med människor. Det som var den gemensamma nämnaren överallt var mat och dryck, i varenda hörna stod folk och åt tapas och drack vin. Stämningen var god.

Då matsedeln var på spanska så visste vi inte vad det var vi beställde. Vi trodde dock att det var hela måltider som stod på matsedeln och beställde därför varsin rätt. Så var dock inte fallet utan det vi fick in var ett fat med räkor och ett fat med musslor vilket inte gjorde oss särskilt mätta. Men gott var det!

Under resan hann vi besöka tre vingårdar; Darien, Dinastia Vivanco och Marqués de Riscal. Den sistnämna vingården bjöd på ett vitt vin med smak av fläder och ett lagom kraftfullt rödvin som hade en mjuk och god eftersmak, dessa viner blev våra favoriter under resan.

Efter en lång dag ombord på ett flygplan så var det härligt att mötas av denna syn. Bilden föreställer Marques de Riscals huvudbyggnad.

På många sätt är hösten den bästa tiden att åka till Rioja. Tempot är lugnt. Vädret är svalt. Och omgivningarna är fantastiskt vackra med vinstockar sprakande i gult och rött. Idag har vi besökt Sverigefavoriten El Coto, de oerhört gästfria Viña Salceda och dessutom Riojas kanske mest kände bodega rent bildmässigt: Marques de Riscal.


Tempranillo i höstskrud.


En provning av El Coto Crianza, alla årgångar från den befintliga 2007:an fram till tankprov från den ännu inte färdiga 2011. Mycket spännande.


Vinskribenter vilse i vingården.


En lätt lunch på Viña Salceda. Med vaktel...


...och skinka...


...och lite lammkotletter. Bland annat.


Klart vinbloggarna var nöjda.


Trots en liten regnskur var vi ändå tvungna att stanna upp för att beundra Marques de Riscals exteriör.

Första hela dagen är fullpackad med upplevelser. Tre bodegor, totalt skilda i stil, har vi hunnit besöka. Den moderna Altanza, den stora klassikern Federico Peternina som fräschat upp sig helt fantastiskt och så den makalösa lille vinmakaren Miguel Merino på hans småskaliga bodega med samma namn. Däremellan hann vi klämma in en sen spansk lunch med Riojadelikatesser som skinka, sparris, croquetas och grillad spädgris och lamm.

Följ gärna resan på Fredrik Schelin och Anders Öhmans bloggar också! (De är dessutom bättre fotografer).


Höstvy i Rioja från bodegas Altanza


Federico Paterninas "kapell" med årgångar ända tillbaka till sekelskiftet. Vi testade ett magiskt vitt vin från den särskilt goda årgången 1982.


Spädgrisen var uppskattad som lunch


Sverigevännen Miguel Merino, han gör bland annat ett vin tillsammans med svensken Lars Torstensson, bland sina kära vinfat.

Ikväll hänger vi på Calle Laurel, Riojas klassiska tapasgata. Champinjoner, skinka, tortilla, patatas bravas...och gettarmar. Och så självklart väldigt mycket härliga Riojaviner därtill. Det är enkelt. Det är gott. Det är Rioja.